I december 2004, när tsunamis ödelade Indiens och Sydostasiens kuster, var skadorna katastrofala.
Hela samhällen förstördes och öar utplånades. 600 frivilligpastorer från 28 nationer ryckte omedelbart ut från så nära som Australien och så långt bort ifrån som Storbritannien, Skandinavien, USA och Latinamerika, för att ge fysisk och andlig hjälp till tsunamins offer och till räddningsarbetare.
Frivilligpastorerna tillhandahöll en mängd olika material och tjänster som räddningspersonal och tjänstemän var i stort behov av. De skickades till sjukhus för att hjälpa överbelastade sjukvårdsteam och hjälpte 300 000 människor. Samtidigt utbildade de mängder av människor i frivilligpastorsteknologi, särskilt assister, vilket är metoder för att hjälpa en annan person att övervinna upprördhet, stress eller trauma eller lindra smärta från sjukdom eller skada. Det fanns läkare, sjuksköterskor, muslimska präster och buddistmunkar bland de 50 000 som lärde sig dessa metoder, vilka sedan i sin tur hjälpte tiotusentals andra.
Regionen fortsatte att drabbas av ödeläggelse från tyfoner, orkaner och cykloner, och frivilligpastorer har gång på gång återvänt för att hjälpa både offer och räddningsarbetare. År 2007 återvände ett team till Indonesien för att ge assister och katastrofhjälp till offer på Jakarta och Sumatra, där översvämningar hade gjort tiotusentals hemlösa. Dessutom flerdubblade de tillgängliga hjälpresurser genom att ge workshopar om frivilligpastorernas metoder till tusentals individer och grupper.
”Frivilligpastorerna är en anmärkningsvärd grupp individer vars syfte verkligen är att hjälpa till med att förbättra situationer. Deras inriktning är organisering och samordning. Deras självständighet och förmåga att leda alla hjälpansträngningar är en oumbärlig tillgång för vårt land i dessa tider. De arbetar med både lokala och nationella ledare och bistår vid samordning av alla hjälpinsatser. Deras prioritet är effektiviteten hos de professionella. Detta är ett ytterst kvalificerat och engagerat team, och en oerhörd tillgång för vårt land.” – Premiärministerns kontor, Sri Lanka, december 2004