Med hjälp av tidigare exempel på en kvinna som fallit omkull, blivit sparkad och tillsagd att hon inte är något bra och alltid ändrar sig, skall vi se hur det ursprungliga engrammet ”vaknar”. I framtiden, när kvinnans närvarande omgivning innehåller tillräckligt många likheter med beståndsdelarna som finns i engrammet, upplever hon en återaktivering av engrammet.
Om hon till exempel en kväll hör kranen rinna, samtidigt som hon hör en bil köra förbi utanför och hennes make (samme man som i engrammet) grälar med henne, med ett röstläge liknande det han hade i det ursprungliga engrammet, kan hon komma att uppleva en smärta i sidan (där hon tidigare blev sparkad). Även orden i engrammet kan bli till befallningar i nutid och hon kanske känner sig usel, eller kanske får idén att hon ändrar åsikt jämt och ständigt.
Det reaktiva sinnet talar om för kvinnan att hon befinner sig på farlig mark. Om hon stannar kvar, kan smärtorna i de delar av kroppen där hon blev misshandlad predisponera henne för sjukdom, eller bli en kronisk sjukdom i sig. Detta fenomen, att det gamla engrammet ”uppväcks”, kallas för restimulering.
Det reaktiva sinnet bidrar inte till personens överlevnad, av den enkla anledningen att det, trots att det är robust nog för att inte stänga av under smärta och ”medvetslöshet”, inte är särskilt intelligent. Dess försök att ”hindra personen från att utsätta sig själv för fara”, genom att driva igenom sitt engraminnehåll, kan orsaka ogenomtänkta, omedvetna och oönskade känslor, framkalla rädsla, smärtor och psykosomatiska sjukdomar som man skulle klara sig mycket bättre utan.
