Auditering skiljer sig markant, både i fråga om tillvägagångssätt och resultat, från andra strävanden som påstår sig hjälpa människan att förbättra sin situation i livet.
Inom psykoanalysen, till exempel, accepterar analytikern inte vad personen säger utan uttolkar det, värderar för personen vilket dennes tillstånd är, lägger in sexuella innebörder i det personen säger och förklarar för honom varför han är bekymrad, allt detta gör personen bara mer förvirrad och har ingen hälsosam effekt. I auditering värderar man aldrig det preclearn säger och hans uppgifter motbevisas aldrig. Att göra detta skulle fullständigt bryta mot Auditörens kodex. Preclearn uppmuntras inte heller att pladdra på utan vägledning och tröska igenom de miljoner händelser som finns i hans reaktiva sinne och restimulera många av dem i hopp om att kanske stöta på den rätta.
I den mer brutala utövningen inom psykiatrin används våld, (fysiskt, kemiskt och kirurgiskt) för att bryta ned en individs idéer och beteende och få patienten lugn. Där finns ingen tanke på förbättring eller hjälp, utan bara på att göra patienterna mer fogliga. Auditering äger ingen likhet med någonting inom detta område.
Likaledes äger auditering ingen likhet med psykologi – som i första hand är läran om observation av respons på stimuli och som inte tillhandahåller något sätt att åstadkomma verklig förbättring. Inom andra utövningar, såsom hypnotism, anser man att en person måste försättas i ett tillstånd av sänkt medvetande (det vill säga, i trance) innan man kan åstadkomma någonting. Auditering är raka motsatsen och eftersträvar att väcka upp människor, inte söva ner dem.
